bubblebiggan.blogg.se

Så, har inte hunnit skriva någonting då jag har varit på att mysigt 4-dagarskonvent i Västerås de senaste dagarna. Måste säga att det var trevligare och mer välorganiserat förra året men det var bra i alla fall och det var många fler där som jag kände nu än förra året^^

Här är "the highlights" från konventet och jagt har med all säkerhet rört ihop dagarna... ^^" 

 

Redan första dagen höll saker och ting på att gå snett då jag glömde biljetterna och insåg det borta vid tågstationen, men det är tur att man har en hurtig brorsa som kan springa ett par ilometer utan problem.

På tåget hade vi sällskap av Malin, Felicia, Oscar, Trädis och Amanda som också skulle med på konventet.

När vi väl stod i kön borta i Västerås så dök även Aoi, Anes, Mato, tova, Hedvig, Evelina och Jojjo upp^^ (Phew, många var vi)

Under första dagen så regnade det mest så vi vandrade omkring inne byggnaderna och kollade film, spelade spel, shoppade och sjöng karaoke tills sent. Och som under många dagar till under konventet så blev det McDonalds på menyn, WOHOO!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi får gäster om nån timme så pappa bad oss att städa. Så nu ska här stä- SÅ FASEN ELLER!! NU SKA HÄR BYGGAS KEPSTORN PÅ BORSAN!!

(Btw, han är min LILLEBROR!!)

Jag är trots att ha varit skeptisk till det tidigare tacksam att någon arrangerade detta, det var faktiskt väldigt trevligt. Där emot gick det lite emot med syftet med en klassresa att välja det mest osociala resemål man kunde välja. Och dessutom så var det väl lite onödigt att klämma in en klasresa 3 dagar innan vi slutar 9'an och aldrig ser majoriteten av varandra igen? Aja, gjort är gjort och det var väl bra det.

 

Under så gott som hela dagen var det bara jag och min darling Felicia (som firar 10 år som über-vänner snart!) som vandrade omkring och alltihopa börjades vid barnkarusellerna (SÅKLART!!).

 

Som jag skrev i tidigare inlägg så skulle ju jag ta en långpromenad från Örsundsbo till Enköping. Och sagt och gjort så dumpade pappa mig med packning och karta vid macken i Örsa kl 7 på tisdagmorgonen. Och här kommer alla highlights från den 6 h långa vandringen.

 

Det började med väldigt fint väder och man fick ena riktigt fina utsikter över den svenska landsbyggden.

 

Efter att ha vandrat ett tag så kommer jag förbi en inhängnad hos en svinbonde och jag blev så överförtjust över de söta små griskultingarna att jag klättrade igenom ett övervuxet dike för att komma närmre och kunna klappa dem. DOM VAR JU BARA SÅ SÖTA!! 

(Försökte ignorera "charkuteri"-skylten brevid)

 

Efter kanske en timme så kom jag fram till se värdheten som pappa rekomenderade. Jätterunstenen i sparrsätrakorsningen som jag måste poängtera är gjord av runmästare Balle.

 

Hamnade efter en timmes vandring på en halvmillång skogsväg där jag hittade ett tangentbord intill en myrstack i vägkanten. Om man ska jämföra med nordkoreas teknologi så kan det tänkas att detta är ett tecken på att de svenska myrorna snart är nog utvecklade för att hota världen med kärnvapen.

 

Innan jag jag kom fram till platsen vi körde av vägen på i vintras så trodde jag seriöst att jag var vilse. Tack och lov att isen är borta nu.

 

Efter en mil stannade jag i Härkeberga och fikade hos min vän Evelina som tajmat nog precis hade bakat rabarbermuffins. Efter fikat tog hon cykeln och hängde på, och vips så var vi två. (Oj, det rimmade)

 

Det märktes inte så mycket när jag gick ensam, men när vi väl var två och började prata så märktes det att jag hade druckit kaffe. Ocht var nog anledningen till att jag kom fram till att alla hästar vi mötte var med i FBI och att alla igelkottar var wrestlingstjärnor.

 

Vi skulle ta in på en grusväg längs med vägen för att komma in på en gångbro över E18 men vi hamnade lite fel. Det slutade med att vi gick en halvmil på en mystisk skogsväg bakom regementets övningsområde och vi helt lost. 

Till slut så såg vi en lastbil skymta bakom träden så vi bestämde oss för att dra cykeln igenom skogen till den andra, jämsides liggande vägen för att hitta någon som vi kunde fråga om vägen. 

 

Det visade sig att vi kommit till Enköpings mest avlägsna (och okända) återvinningsstation. Förmannen som vi frågade om vägen garvade ganska gott åt oss när vi sa att vi var vilse, och jag förstår honom. Men vi var vid gott mod iaf.

 

Vi kom till en annan återvinningsstation ett par hundra meter bort fär vi hittade en jättefin soffa som stod och skräpade vid vägen. Om vi inte varit relativt vilse, långt hemmifrån, trötta och ganska klena så hade vi lungt burit hem den. 

 

Och 20 meter efter den hittade vi en rolig utbrunnen bil. Och nej, det bar INTE vi som tände på den!

 

När vi kom ut från den väg vi var på så hittade en cykelväg som vi bestämde oss för att följa och längs med den hittade vi en söt liten sjö/damm som jag döpte till Lake Magikarp. (Namnet är en lång historia)

 

Och precis när vi kunde se vägen hem till mig och trodde att vi äntligen kommit rätt så kom vi till ett staket med grind och hänglås. 

Men eftersom det inte var något staket mot vägen vi skulle till så bestämde vi oss för att vara lite illegala och ta en genväg. Dock var det ett brett vattendrag mellan oss och vägen så vi fick gå en jäkla omväg, men det låtsas vi inte om. 

Till slut så vågade vi inte ta risken att gå längs med motorvägen så Evelinas snälla mor kom och gav oss lift sista biten hem. 

 

Vi kanske inte gick hela vägen men vi höll på i 6 h och vi försökte i alla fall!! 8)

Och på något sätt lyckades vi hamna på fel sida av Enköping, men nu har vi lärt oss att inte gå där någon fler gång.

Nästan allt jag kan minnas från tidigare nationaldagar är traumatiska minnen av tidiga mornar och dundrande hög brassmusik (vilket jag aldrig har gillat), men år var det överraskande nog bättre om inte långtråkigt till och med.
Jag vandrade fram och tillbaka igenom skolparken i enköping hela förmiddagen och smaskade jordgubbar och lekte med kolaremmar.

Pappa och jag såg att scouterna i närheten sålde muffins med kolaremsknopar på och då behövde vi ju så klart vara bättre Och slå mer avancerade knopar.
Efter hemkomsten och magen full med thai-mat så kom jag på att det var fånigt länge sedan jag målade med vattenfär så nu har jag startat ett nytt jätteprojekt :D

Det ska bli en tigerunge i A3-format om någon undrar^^

Så, jag har fått den ofantliga äran att hålla tal på 9'ornas vårfest imorgon kväll och som vilken normal tonåring som helst så sitter jag och freakar ur lite.
Jag testade att spela in talet för att höra hur jag låter och själva talet lät bra men jag själv lät förjävligt. Så nu sitter jag och försöker förtränga tanken på morgondagen med att sitta och kolla på Paint på youtube och stalka folks playlists på spotify.

Jag sitter även och bygger upp mental styrka inför imorgon förmiddag. Skolan är så trevlig att de lägger in en idrottsdag innan avslutningsfesten och jag valde då långpromenad som eget val för att jag är en osocial liten skit som är ganska egen av mig.
Det första min far då sa var, "Vad trevligt, då dumpar jag dig med en karta och matsäck i Örsundsbro på tisdag morgon.". Örsa ligger fågelvägen 2 mil bort från Enköping och jag ska vandra småvägar för att komma hem.
Risken är att denna blogg kommer att dö på grund av att jag har lokalsinne som en senil guldfisk och att jag efter imorgon antagligen befinner mig någonstans i uppland och sakta men säkert vandrar mig mot de lappländska skogarna.

Av ren slump så var jag och min vän Ellen två av de tre personer som lyckat missa det välspridda meddelande om att de två första lektionerna för dagen var inställda. Så vad gör man då när man har 2 h över till vad som helst? Jo, MAN DRAR HEM TILL MIG OCH GÖR CHOKLADBOLLAR!! :D

Eftersom vi missade att det var kallt kaffe man skulle ha i och inte sjudande så blev de i de kladdigaste och mest missformade laget. Men de blev ofantligt god och försvann som smör i solsken när vi tog fram dom i skolan efteråt <3

Varför är majoriteten av alla skor man hittar i skoaffärer anpassade för för folk med smala fötter och spetsiga tålinjer? Kan dom som gör skorna inte ha lite överseende för folk med bredare fötter och plattare tålinjer som jag själv?
Det tog freakin 30 min innan vi hittade ett par som jag överhuvud taget kunde få ner foten i!
Aja, nu har man efter en del fotmisshandel och sökande äntligen hittat ett par snygga skor och en klänning till skolans avslutningsfest.
Hejsan svejsan och adjöken ;)

Wohoo, känner mig så himlans stolt över att jag har planterat något som jag faktist har lyckats hålla vid liv i mer än 2 veckor!!
Jag kanske inte kommer få se dom fullväxta men om jag lyckas hålla dom vid liv så ska jag vakta dom tills jag dör!!

(Jag kommer säkert ha glömt bort mina små ekar och tagit kål på dom inom ett halvår, men tanken är god iaf)